MÅRA

prov, utställning, träning mm

Jag är ingen tävlingsmänniska, och därav har det tyvärr inte blivit så mycket tävlande för min och Måras del. Visst är det väldigt trevlig när vi väl kommer iväg, att träffa likasinnat hundfolk, prata och få ta del av råd och erfarenheter, se fina hundar och ha fikakorgen fylld är mysigt - men den där nerven, viljan att vinna, får jag nog erkänna inte är alltför stor. :-) Några aktiviteter har vi dock varit på, om dem berättar jag här nedan.

När Måra var ungund var det som bäst fart på hennes matte att anmäla till olika saker man kan göra med en vorsteh. 

Vi gick en helgkurs hos Anders Landin, en duktig instruktör vars filosofi överensstämmer ganska bra med hur jag vill ha det. Det var en givande helg där jag också  gjorde några trevliga bekantskaper, tre glada vorstehägare har jag fortfarande  kontakt med på ett eller annat sätt - en av dem var Zingos ägare Jim Vejby, som deltog med sin Solo. Jag och Måra lärde oss mycket, och en hel del hade vi snappat upp innan genom Anders valpfilm och boken han skrivit - dessa kan jag varmt rekommendera! Anders skrev några värmande ord på sin blogg efter kursen som förstås gjorde mig extra glad, artikeln på Landinarnas hemsida går att läsa i sin helhet här: .l https://www.landins-hund-katt.se/2011/05/svk-ostra-bjod-pa-overraskningar/

Jag har också besökt Amir Zand på Långtora några gånger, där jag fått lite råd och tips samt framförallt haft nytta av den fina fågeltillgången och kunnat se hur Måra hanterar fältfågel. Amir är en bra instruktör, och precis som Anders förklarar han på ett sätt som är enkelt att förstå. Vid ett tillfälle fick vi också hjälp av Soren Mulvad som arbetade på Långtora, även han skicklig hundtränare. Amir har ett stort kaninhägn som är bra att öva stoppkommandot i, samt väldigt fina marker med mycket fågel.

I unghundsklass startade Måra och jag tre eftersöksprov och ett fältprov.

I öppenklass blev det inte några prov förrän våren 2014, efter att jag talat med avelsrådet för korthårsvorsteh för att höra vilka kriterier som gällde för att en få vara med på Vorstehklubbens lista med Godkända parningar. Hon lät meddela att båda föräldradjuren måste ha minst ett andrapris på jaktprov, dvs minst 120 poäng, samt ha bedömning på utställning. Parningen var redan tilltänkt och jag inväntade egentligen bara Måras årliga löp, så särskilt mycket tid att vinka på fanns inte. Men jag resonerade som så att även om parningen inte kommer med i SVK:s lista, så vet jag att jag har en väl fungerande jakthund och framförallt en fantastisk kamrat alla dagar om året vi inte jagar!

Men så kort efter kontakten med avelsrådet, dök en blänkare på facebook upp om att en plats fanns kvar på vårprov på fält ett par dagar därpå. Tänkte att oavsett resultatet så kan det vara roligt att komma iväg och göra något trevligt tillsammans med andra vorstehägare - vi hade ju vare sig tränat eller jagat på fält sedan höstens fasanjakter.

FÄLTPROV 2014.04.04

SVK Östra, Långtora, domare Mikael Holmström

Glada i hågen begav jag och Mårran oss iväg till Långtora och slöt upp med övriga deltagare på morgonen. Där var två elitklasshundar som skulle vara med, ett sträv- och ett korthår, tre öppenklasshundar, en sträv och två korta samt en strävhårig unghund. Vad som var extra skoj, var att de med unghunden hade jag träffat förut, då vi mötts upp i Stockholm och jag köpte några Moderna Engelska Stridshöns av dem - hela vägen från Norrbotten!  Det andra öppenklasskorthåret var en halvsyster till Måra (samma pappa), som vi träffat på unghundskurs hos Anders Landin!

Måra var duktig hela dagen, gick stort men var fortfarande lydig som hon brukar. Hon arbetade på fint och med bra fart, trots att hon inte kom för fågel förrän i sista släppet på eftermiddagen och då nog var ganska trött. Först fann hon en fasantupp, som inte alls ville trycka utan bara sprang undan för henne. Men till sist fick hon till en jaktbar situation och domaren kunde avlossa när Måra reste fasanen. Därefter stod hon för ett rapphönspar i ett tätt snår, också dessa skötte hon fint och domaren kunde "skjuta" även där. Som vanligt stannade Måra spontant och var lugn i skott och uppflog. Kastapporten hämtade hon klanderfritt. Vad som gladde mig väldigt var att domaren flera gånger under dagen kommenterade att Måra var en stark hund, det märktes att hon tog i och gjorde sitt bästa även fast det var en varm dag, tungan hängde långt ner och hon inte hade fågeldoft i nosen. Då blev jag lite extra stolt över mitt bruna barn, och det kändes också som ett kvitto på att alla turer med cykel, pulka och fyrhjuling gjort lite nytta för konditionen. Sedan är Måra envis, hon vill så gärna och ger inte upp, det tycker jag är en önskvärd egenskap för en jakthund - givetvis i kombination med att de är samarbetsvilliga och kontaktsökande förstås.

Eftersök 2014.04.15

SVK Östra, Norrtälje, domare Kjell Alinger

Efter att det gått så fint på fälprovet vore det ju spännande att testa hur vi skulle klara ett eftersöksprov, men tyvärr brukar de ju anordnas främst sommar och höst. Dock blev jag tipsad om att eftersöksgrenarna skulle anordnas inom snar framtid i Norrtälje, så jag anmälde intresse och vi var välkomna! Det gick väldigt raskt, bara en dryg vecka efter fältprovet var det dags o jag undrade nog lite hur det skulle gå.. Visst har Måra apporterat det mesta och ganska flitigt under höstarna då vi brukar få förmånen att vara med som apportör på en del andjakter. Eftersöket kändes värre, har ju inte tränat det sedan vi gick några eftersöksprov i unghundsklass. Men chansning och hoppfullhet kommer man ju en bra bit på, och jag känner mig säker på att Måra i alla fall gör sitt bästa för att klara av det jag ber om. Så vi åkte dit och gjorde så gott vi kunde, vilket räckte till 10-10, högsta poäng på både spår och vatten alltså! Domaren sa med glimten i ögat att han önskar han kunde anmärka på något, bara för att jag var så lugn, trygg och "självsäker". Jag förklarade för honom att jag saknar tävlingsinstinkt, och vet ju att oavsett hur det går på provet åker jag hem med samma fina, duktiga hund i alla fall. Domaren tyckte Måra gjorde allt nära nog perfekt, han kunde inte annat än berömma hennes insats! Jättekul kändes det och jag var så lycklig att Måra kom ihåg, gjorde rätt och i och med detta fick 170 poäng totalt (fältprovspoängen sammanslagna med dessa) och därmed ett 1:a pris i öppenklass på jaktprov!

MH mentalbeskrivning 2013.09.14

SBK Strängnäs, mentalbeskrivare Tommy Holmbertz

Att göra ett MHtest på sin hund kan ju vara kul tänkte jag och hoppade på när den lokala Brukshundsklubben skulle hålla ett! Även om det känns som att jag har rätt bra koll på vad jag har i kopplet, så är det alltid intressant med ett kvitto hur ens hund är. Måra betedde sig och reagerade som väntat, hon visade ett visst intresse för kamp o lek, men var inte överdrivet intresserad av att roa sig med folk hon inte känner. Hon avreagerade snabbt på både läskiga saker, plötsliga ljud och skumma figurer. Även om hon självklart hajade till när kedjorna rasade i full fart precis brevid henne, var hon inte minsta tveksam till att gå fram och se vad det var. Helt lugn därefter, hon blir aldrig skrämd så det finns någon kvarstående rädsla över huvud taget. Hon visade ingen vidare agression eller försvarslust mot spökena, och hade inga problem att koppla om till lek därefter heller. Det avslutande skottet var givetvis en baggis, Måra var lugn och orädd men tittade upp för att försöka lokalisera den skjutna fågeln och se var hon skulle hämta den! :-) Mentalbeskrivaren berömde Måra och sa att hennes resultat var i det närmsta idealiska för en fågelhund. Min mor var med i publiken, och flera var de som hade kommenterat Måra under testets gång och tyckt att hon hanterat alla situationer så lugnt, klokt och behärskat. Det var roligt! Jag kan verkligen rekommendera fler att göra ett MH - dels är det spännande att se hur hunden fungerar under kanske lite ovanliga men kontrollerade omständigheter. Sedan tror jag också det kan vara intressant både för uppfödare och andra att kunna jämföra linjer och individer inom en ras inte bara genom dess prestationer på prov och utställning, ofta kan ju tex framgångar på prov bero minst lika mycket på en duktig förare som hunden. Många är nog också de fantastiskt bra vorstrarna som aldrig syns på ett prov då deras ägare inte är intresserade av annat än den praktiska jakten. 

Utställning 2014.05.10

  SVK Östras jubileumsutställning Taxinge, domare 

Östra brukar alltid ha en så trevlig utställning på vårkanten, och det är ju självklart man ska vara med när det på så nära håll! Vi har en jaktmark precis i närheten av Taxinge, så jag tänkte slå två flugor i en smäll och åka dit och kika lite på samma gång. Nu föll det sig dock som så, att jag blev medbjuden på en  seglats på Medelhavet veckan innan, och hann inte hem till utställningen. Mamma som var hundvakt åt Måra, kände sig mindre sugen på att visa hund, men hon åkte dit med Måra och en mycket vänlig bekant i Vorstehklubben var himla hygglig och ställde ut Måra. Uppenbarligen gick det ju alldeles utmärkt även fast inte jag var med - man ska aldrig tro man är oumbärlig...! :-) Måra kom tvåa av tikarna i jaktklass, fick CK och ett reservcert Vad som var extra roligt, var att Måras "fästman" Zingo också ställdes på samma utställning, och gick kanon! Zingo blev bästa hane och BIS-tvåa med Cert!

"Feminin tik, utmärkt typ. Tilltalande helhet, bra proportioner, vackert huvud + uttryck, bra vinklar fram och bak. Bra kroppad. Rör sig med tilltalande steglängd. Bra päls." Resultat: Excellent, Ck, Reservcert.

Måra har sedan ställts ut två gånger till, bägge gångerna med Cert/CK. Efter tre utställningar i Jaktklass fick hon alltså sitt utställningschampionat! Nedan följer kritikerna från dem.

Strängnäs 2015.03.14, domare Mats Jonsson: "Mycket goda proportioner, korrekt skuret huvud. Mycket bra över- och underlinje. Välformad böstkorg, bra vinkel på bröstkorg. Utmärkta rörelser." Excellent, Ck, CERT, CACIB, BIM.

Kista 2015.04.03, domare Carl Gunnar Stafberg: "Utmärkt helhet. Välformat huvud. Bra bett. Utsmärkt hals och rygg. Välvinklad. Rör sig väl från sidan, lite löst fram. Bra proportioner. Bra päls." Excellent, CERT, CACIB.

Mest glädje har jag givetvis av Måras jaktliga färdigheter rent privat. Men ofta går jag ut på fält eller i skog utan bössa, låter Måra söka, stå och resa precis som om jag hade jagat. Jag använder henne flitigt som apportör, förutom att hämta allehanda döda/skadade djur åt mig så bistår hon med att hämta telefonen, nycklar och saker som jag tappar. Ofta hjälper hon till med att bära någon av alla väskor/påsar man släpar på från bilen osv. Då jag har lite halvdana leder är det strålande med en så tjänstvillig hund som kan  vara behjälplig med stort och smått i vardagen. Det märks också att Måra är stolt att få göra saker, hon har en uppgift även de dagar man inte är i närheten av att jaga, och det tror jag ger en hunds liv större mening. För att skryta lite hade jag en bekant här som sköt ett litet vildsvin för någon vecka sedan, en sån där i lagom stekpannestorlek, 15-20kg lätt. På skoj skickade jag fram Måra till den, döm av min förvåning när hon sög den med ett fast grepp över ryggen och kom bärandes på den med högt huvud!! Måra är en magisk hund... ;-)